Behöver skriva av mig lite...

Känner mig så less just denna timme, allt och alla och även mig själv.

Och hur gör man då för att ändra detta mån tro?

Känner mig så less just att vara den människa jag är, eller kanske inte människan men personligheten.

Hur många gånger har man inte fått höra av nära och kära att man är färgstark (och då inte på ett bra sätt) att man surrar för mycket, att man tar musten ur dom och att det är jobbigt att vara för länge i min närvaro.

Det vill säga att jag har ett sånt frammåt sett att vara att det blir ibland för mycket för andra människor.

Men hur gör man då för att tagga ner eller tona ner denna sprudlande allt för frammåt personligheten då?

Ända sen barnsben har man fått höra att shit!! vilken unge du är och ända fram till idag skojas det om vilken unge jag var.

Och att man dessutom med detta röda hår hade ett sånt temperament, eller hade ? snarare har?

Att man överreagerar på allt, överdriver allt, hittar på, barnslig med mera.

Men vad hände med att få ha sina egna känslor? eller är det kanske bättre att hålla dom inne och inte berätta det för människor runt om sig i risk för att dom ska bli stampade på ? eller rättare sagt att inte bli seriöst mottagen? att få höra om och om igen att man är omogen för den känsla man har?

och hur ska man då lyckas trycka bort denna känsla om den inte är okej att ha ?

Även om mycket kan vara skämt åsido så är det mycket som tar på en.

Kommer än ihåg idag när jag var ca: 12-13 den kommentar jag fick av inte en allt för närastående då, -kan du inte försöka vara mer som din syster?. det må vara många år sen men hur denna kommentar ekar i huvudet än idag.

Denna kommentar har orsakat många funderingar på väg ut i vuxenvärlden.

Jag gick om ett år på IV då jag praktiskt taget hoppade av i nionde klass - Min syster gick ut när hon skulle.

Jag tog körkort när jag var 21? om jag inte minns helt fel. - Min syster tog det när hon var 18 precis som man skulle.

Jag är arbetslös och vikarierar vid behov.- Min syster är restaurang chef på en finare restaurang.

Men jag tror ändå det som tar mest är när man får den kommentar att - man kan ju aldrig hitta på att göra nått med dig för du har ju aldrig pengar! att man aldrig har råd att komma med någonstans, utomlands m.m

men min syster kan alltid hänga med, så ibland känns det som att man stoppar käppar i hjulen för dom.

Det vill säga min familj vill utomlands men känner sig för dumma att lämna mig bakom vilket slutar med att dom antingen går ihop och betalar för mig eller att dom inte far alls.

Eller en lite kommentar som att - vi ides inte fråga dig att gå ihop på denna present för vi vet hur lite pengar du har.

JA det är inte lätt att vara arbetslös-arbetssökande.

Men om ni visste hur mycket en förfrågan gör i sinnet, även om ni vet att ni kanske får nej tillbaka, än att bara strunta i att fråga mig och tro någorti förväg.

Och även om ni är leds på att få höra nej jag har inte råd!  är det ändå inte värt att fråga mig igen för att göra mig glad?

För vem vet en dag så får ni kanske ett ja.

Nu kanske folk tänker, men varför skriva ut detta här på bloggen? men varför inte ? det är riktiga världen man lever i och varför dölja den ? varför låtsas som att det är fint utåt när det inte är det?

Jag tror alltid jag har jämförts med min syster, även av mig själv.

Jag har alltid sett upp till henne som min idol ända sen barnsben, tänkt att så där vill jag vara och bli.

Jag älskar min syster mer än allt annat men jag tror ändå jag är lite avundsjuk på det liv hon har.

Men då undrar jag är det på grund av mig själv? eller allt jag får höra av människor ? eller denna kommentar jag fick? eller dom pikar jag än får?

Och nej jag överdriver inte, utan berättar bara dom känslor jag har.

En av kommentarerna jag fått också var att - nej jag orkar inte fara själv med dig att du tar musten ur en och är alldeles för energisk, att då vill jag ha med mig någon fler.

Eller att i alla dessa år som jag känt dig så har jag aldrig rikrigt kunna acceptera din överväldigande personlighet!

Elakhet eller Ärlighet ? ibland undrar jag vad som är bäst att få höra.

Jag har en stark personlighet och jag vet inte vart den kommer ifrån för ingen annan i min familj har den, men helt enkelt här är jag och min stora personlighet så vad ska vi göra nu ? acceptera mig eller inte ?

Vad gör vi när jag och min personlighet är ivägen och tar sådan plats?

Och sen får vi ju inte glömma klassikern, övervikten! och hur mycket ska man orka höra om denna ? vad har hänt med att man är nöjd och duger som man är?

Och där tror jag att vi hamnar tillbaka lite på om det är Elakhet eller Ärlighet?

Eller en annan klassiker - exempel: se vad fin tröja jag hittade på rea för bara 50 kr =) svar: men har inte du nog?. Men asså hallå? vad hände med vad fin den var! eller oj vilket kap? men när någon annan köper skor eller kläder för över tusenlappen då får dom minsann höra hur fint det var.

Är det att dom försöker beskydda en från att spendera för mycket på liten lön eller är det bara att dom inte har något bra att säga åt en?

Varför känner man sig så ivägen överallt? även bland nära och kära? och som att ingen accepterar en för den man är? även om man är energisk och tar musten ur som?

Eller är detta ett fall av tyck synd om mig? Att vi har hört allt detta förut? men so what om ni har hört detta förut? bara för att ni har hört samma sak förut så finns känslorna fortfarande där, och dom försvinner inte bara för att ni vill det.

Jag började fundera på en sak som min arbetsterapeft sa: - varför bryr du dig så mycket om vad andra säger?

Det är faktiskt en fråga som jag själv också undrar, varför bryr jag mig?

Kanske för att det är människor som funnits runt mig en väldigt lång tid? jag älskar dom och bryr mig om vad dom tycker om mig? vill vara så bra som jag bara kan för dom! eller är jag otrygg i mig själv?

och när är det nog? när ska jag bli lika omtyckt som någon annan? som den jag är?

Och när ska jag själv acceptera och glömma min besvikelse över att jag är jag?

och varför kunde jag inte bli mer som min idol? hade jag blivit mer omtyckt då?

Är detta överdrivenhet eller starka kännslor?

Denna natt blir nog en lång natt av grubblande och funderingar.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Håraccesoarer.      Idag blev det beställt två hårband med blommor på som jag tänkte ha till midsommar, så nu hoppas jag att det inte tar allt för länge för posten. Såg nämligen en vän till mig som hade ett liknande och jag tyckte det var...

  Här var en mycket stolt freja som fick en fisk när vi var och fiska i marahamn. En riktig storfiskare på fyra år som till och med hade tålamod att sitta stilla och tyst med metspöet i väntan på att den oranga saken skulle fara under vattnet (f...

Feeling broken Barely holding on But there's just something so strong Somewhere inside me and I am down but I'll get up again Don't count me out just yet   I've been brought down to my knees And I've been pushed way past the point of ...

  Justin bieber.   Alltså vart man ska börja ang denna sjuka justin bieber hysteri. var nyss in på aftonbladet och läste om konserten han haft i oslo, att ca:300 tjejer svimmat och att flera hundra också fått besöka sjukhus.   Att em tjej...

SKA JAG ELLER SKA JAG INTE ?   Nya funderingar denna sömnlösa natt, börjar seriöst fundera på ett läkarbesök ang min sömn om jag inte får börja sova ordentligt snart. Men då börjar jag ju undra, varför denna oroliga sömn och vad beror den på ? ...